Archive | juli 2017

Utflykt Sofiero

20170712_153918

För ett par veckor sedan var jag på utflykt igen med Stödteamet. Den här gången var vi sex personer som åkte till Sofiero. Jag hade aldrig varit där innan och hade sett fram emot det jättemycket.

20170712_143639

Det finns en hel del att göra på Sofiero och under de tre timmarna vi var där hann vi inte med allt. Men vi hann promenera runt och njuta av vackra blommor och växter, vi besökte slottsbutiken och en liten trädgårdshandel, och så fikade vi så klart.

20170712_142013

Så häftigt att se hur kronärtskockor växer!

Besöket blev över min förväntan med så mycket fint att titta på, behagligt väder, gott fika och inte minst trevligt sällskap. Det här gör jag gärna om igen!

Annonser

RECEPT: Kladdmuffins med nougatsurprise

Jag hade fyra bitar Marabou Drömkrisp över från mitt helggodis och bestämde mig för att baka. Så jag improviserade ihop några kladdkaksmuffins och tryckte ner en halv chokladruta i varje.

Du behöver:

1 ägg

1,5 dl strösocker

3/4 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

2 msk kakao

0,5 krm salt

50 g smör

choklad

Smält smöret, rör ihop allt, häll i muffinsformar, tryck i en bit choklad i varje muffins, helst annan sort än den jag använde för det blev inte så gott. In i ugnen 200 grader i 10 min. Låt svalna så länge tålamodet räcker. Ät!

Hit me with your best shot 2.0

För exakt ett halvår sedan firade jag nyårsdagen en vecka för sent genom att äta pizza, sammanfatta året som gått och skriva ner mål för det kommande året. Idag var det dags för en uppföljning.

Nyårsmålen är i den lilla burken. Lapparna som ligger framme är till ett nytt skrivprojekt.

Hur har det gått hittills då? Av 15 mål arbetar jag aktivt med 13. De två mest krävande målen har jag valt att lägga åt sidan. Kanske orkar jag arbeta med dem senare under året. Flera av målen är inte någonting jag kan bli klar med, snarare handlar det om att utveckla och upprätthålla goda vanor.

Halva 2017 är förbi och det har gått fort. För fort… Jag känner mig ofta frustrerad över att jag står kvar på samma ställe och aldrig kommer någonstans i livet. Men gång på gång får jag påminna mig själv om den inre resan jag gör och att framgång kan se ut på olika sätt. När jag läser min reflektion av 2016 inser jag hur långt jag har kommit. Det här året har jag:

  • börjat fatta beslut mer baserat på vad jag själv vill och mindre på vad jag tror att andra förväntar sig av mig.
  • börjat se tomma dagar i kalendern mer som ett tillfälle till återhämtning och kreativitet och mindre som en panikartad och ofrivillig isolering.

Det är speciellt den senaste månaden jag har känt av den här utvecklingen. Jag har mindre boendestöd p.g.a. semestertider och knappt några aktiviteter alls under sommaren, vilket har gett mig mer tid till reflektion. Det är fantastiskt vilka insikter som kan börja ta form när hjärnan får vila från ständigt ångest och panik.

Att göra sitt bästa behöver inte vara samma sak som att ständigt pressa sig till sitt yttersta. Att göra sitt bästa kan också vara att hitta den där balansen mellan utmaning och återhämtning. Jag kan omöjligt göra mitt bästa om jag ständigt är pressad till mitt yttersta. Jag orkar inte vara rädd hela tiden. Jag behöver återhämta mig, sedan kan jag fortsätta. Fortsätta utmana mig själv. Fortsätta framåt.