Världsautismdagen

 

Idag är det Världsautismdagen. Jag vet att många väljer att bojkotta den här dagen på grund av de åsikter som Autism Speaks står för. Men för mig blir kontroversen ett större skäl till att göra min röst hörd. I den här videon delar jag med mig lite av hur det kan vara att vara vuxen och ha autism, samt hur jag ser på autism som funktionssätt.

Annonser

3 thoughts on “Världsautismdagen

  1. Allt du säger om autism stämmer in på på mig också. Precis allt stämmer.
    Jag har ju också autism.
    Plus selektiv mutism och lindrig utvecklingsstörning.
    Det där med förändringar ser jag också bara negativt om, och jag får riktigt mycket ångest av förändringar, och mår riktigt dåligt.
    Jag måste också planera och förbereda mig i förväg.
    Jag har ju ledsagare och vänner, och när jag ska träffa dem måste jag veta om det någon vecka innan. Eller om det händer saker runt omkring måste jag veta i förväg. Men skulle någon bli inställt, och hsg får reda på det just den dagen eller någon dag innan mår jag extremt dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till. Och jag har aldrig någon där för mig då som kan hjälpa mig och stötta mig.
    Till exempel om min ledsagare blir sjuk och jag får veta det samma dag är det som att världen går under för mig när det blir inställt och jag får veta det så rätt inpå.
    Och det där led telefonkontakt är också samma sak gör mig som för dig.
    Och när det blåser går jag helst inte heller ut.
    Och så har jag faktiskt två saker till som jag har svårt med, och det är beröring, närkontakt, och ögonkontakt. Jag kan inte ens kolla någon i ansiktet. Jag får jätte ont i ögonen om jag möter någons blick. Det bränner som en eld i ögonen då. Så när någon pratar med mig tittar jag alltid ner i marken eller ut i tomma luften vid sidan om.
    Har du också svårt med beröring, närkontakt och ögonkontakt?
    Jag har också jätte svårt med ljud som när någon tuggar mat, prasslar med papper, biter på naglarna, gnisslar tänderna, dricker så att det hörs mm. Då får jag panik.

    Gilla

    • Jag har också svårt med beröring, närkontakt och ögonkontakt. Det är lättare med familj och personer som står mig nära.

      Jag undviker inte ögonkontakt helt. Men jag tittar ner eller åt sidan ganska mycket just för att det är så ansträngande för mig. Jag tappar fokus, blir nervös och får liksom ”ont” i ögonen. Ibland så tvingar jag mig själv till mer ögonkontakt, när jag tror att det förväntas av mig och jag vill göra ett gott intryck…

      Vad gäller beröring och närkontakt är jag mer känslig än med ögonkontakt. Jag har nästan helt slutat ta i hand när jag ska hälsa på nya personer för att det är så obekvämt för mig. Varför ska jag utsätta mig för något som är så jobbigt för mig bara för att det är det som förväntas av en? Det går ju att hälsa på ett trevligt sätt utan fysisk närkontakt. Jag är inte helt emot beröring, jag vill bara inte bli tvingad till det. Det måste vara på mina villkor.

      Jag tycker också det är oerhört jobbigt med vissa ljud, precis som du skriver.

      Gilla

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s