Hit me with your best shot

Idag har jag firat nyårsdagen, en vecka för sent, genom att äta pizza och sammanfatta året som gått och skrivit nya mål för 2017.

20170108_184247

Margherita barnpizza inbakad med extra ost. Standard!

20170108_194526

Glasburken rymmer 15 lappar med mål för 2017 (plus några tomma lappar i fall jag vill fylla på..).

2016 var ett jobbigt år för mig där jag försökte bearbeta ett trauma och hade mycket problem med vården, stöd från samhället, samt ekonomin. Utan rätt hjälp är det inte lätt att bli frisk. Trots att jag har haft det tufft har jag inte slutat kämpa och det är jag stolt över. Jag har velat ge upp på livet så många gånger, men än hänger jag kvar.

En sak som blir påtaglig när jag reflekterar över året som gått är hur jag i mina desperata försök att förbättra min livssituation istället tröttar ut mig själv mer. Jag börjar med nya saker som jag egentligen inte orkar bara för att jag vill visa för mig själv och andra att jag verkligen gör allt jag kan för att bli frisk, börja jobba och bli en normal människa. Och jag stannar kvar i saker som jag egentligen mår dåligt av, bara för att jag tänker att det är bättre att göra något än att göra inget, samt för att undvika isolering. Jag får panik när det är tomt i min kalender och alla dagar bara flyter ihop till en grå sörja.

Det är mycket svårt att acceptera sina förutsättningar när man gång på gång får uppleva att vården sviker och samhället ställer krav man inte orkar leva upp till. Men jag tänker som vanligt fortsätta att kämpa på. Jag är nöjd med mina mål för 2017 som jag har satt upp för mig själv. Kravnivån varierar men en sak har de alla gemensamt: det är mål som ska hjälpa mig att må bättre.

Jag kan inte påstå att jag känner mig superpepp på det nya året eller är övertygad om att det kommer att bli ett fantastiskt år. Det jag känner är snarare en beslutsamhet att fortsätta framåt. Har livet inte bräckt mig än ska det fan inte lyckas det här året heller. Och skulle det försöka (vilket jag inte blir förvånad om det gör) stirrar jag livet rakt i vitögat och säger med stadig röst: ”Försök bara!”

Annonser

3 thoughts on “Hit me with your best shot

  1. Oj vad jag känner igen mig i det du skriver! Blev ju själv sjukskriven under 2016, i oktober närmre bestämt, och har fortfarande inte fått svar från Försäkringskassan om de ens kommer att ge mig pengar. Nu har jag tvingats börja jobba igen bara för att jag helt enkelt behöver en inkomst, trots att jag är konstant trött. Min läkare var mycket skeptisk till att bara sjukskriva mig 25%, hon ville ha minst 50% men gärna mer. Men det går verkligen inte när samhället inte ställer upp.

    Du är himla stark som orkar kämpa! Glöm inte bort att bara du själv vet vad du orkar och ingen annan har eller kan gå i dina skor. Alla har olika förutsättningar, och det är extremt sällan man gör Mindre än man orkar. Gott nytt år i efterskott! 🙂

    Gilla

    • Tack så mycket för din kommentar! Det är en tröst att veta att man inte är ensam, samtidigt önskar man så klart att ingen skulle behöva må dåligt och att när man väl gör det, får rätt stöd från samhället. ”Det är extremt sällan man gör mindre än man orkar” – så sant! Detta vet jag ju själv. Men det är så jobbigt när man blir misstrodd…

      Gilla

  2. Pingback: Hit me with your best shot 2.0 | Citronsocker

Lämna gärna en kommentar!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s